OJOJOJOJOJ vad det händer grejjor nu. Telefonen ringer oavbrutet från folk som vill avnjuta mitt eminenta sällskap denna kväll. Jag är lika populär som alltid. Min sociala status lär vara över 10! Det är verkligen underbart att vara mig!!!!  

Eller väntan nu lite. Det är precis lika dött som vanligt och absolut ingenting händer. De senaste tre timmarnha har spenderats med att sitta och småfnissa åt katten Gustaf.  Det är illa. Och man ska lyckas sysselsätta sig själv i ytterligare tre dagar innan man får gå från den händelselösa fritidstristessen till den mer ansträngade skoltristessen. Ursäkta om jag är negativ, men jag har som sagt inget bättre för mig. Nåja, varför klaga...?

Dagens idrottslektion bestod av kajakpaddling. Motbjudande, vingliga små sattyg till båtar utan minsta tillstymmelse till stabilitet. Jag har sällan upplevt något värre. Cirkus halvvägs på turen hände det självklara men likväl ytterst obehagliga: Kapsejsning. Vad är vattentemperaturen, 10 grader? 5? Kallt som satan var det hur som och jag var övertygad att jag skulle förfrysa någon hand, fot eller annan onämnbar del. Som tur var verkar det som om jag faktiskt klarar mig från sådant efter ett ordentligt, kokande hett bad...?

Dagens andra (!) lektion påbörjades, genomleds och avslutades under en knapp timmes tid på eftermiddagen. Fräsig dag! Nästa projekt var att efter en mumsig smörgås inne i stan Mora hitta en buss som tog en i någotsånär korrekt väg mot flygplatsen. På vägen till busstation sprang jag på ytterligare en av dessa hundratals (nåja) ungar från seglarlägren som entusiastiskt ropar "Hej Björn!!". Standarkänslan är alltid "Well if it isn't my old friend...you...". Seriöst, jag memorerar dom ungar som är värda att minnas och det är sannerligen inte många. Låt säga 10%. Om dom bara visste hur svårt det är att klämma ur sig något lagomt positiv och hurtig svar...

Nåväl, busschauffören mutades övertalades att göra ett smygstopp så nära flygplatsen som möjligt, så den inte helt minimala promenaden begränsades till tre kilometer eller något i den stilen.

Flygningen gick dock bra, vi fick äntligen tillfälle att nöta sidvindslandningar vilket är betydligt knixigare än man kunde tro. Och ja, jag är beredd att ta störiga kommentarer från eventuella segelflygare för det konstaterandet. Ni lär väl ha nå egna små knix för sådana? Hur som så gjorde vi en 5-6 stycken innan vinden dog och vi istället fräste upp till Älvdalen för ett snabbesök. Banan här är inte mer än 650 meter, så det blev en så kallad "kortfältsstart" (logiskt, eller hur?!). Dvs broms till, fullt pådrag, lossa bromsarna, 45 knop, klaff 2, upp med nästan och hoppas på det bästa. Det gick den här gången också. På vägen upp skrämde vi skiten ur vad som lär ha varit Älvdalens totala fiskmåspopulation. Vid återkomsten till Mora var AFIS (flygledningen) för en gångs skull öppen, så man hade någon att pladdra med på radion. På engelska, dessutom, pga utländska piloter på linjeplanet från Sthlm. Man får alldeles för lite repetition här uppe. Självklart gick jag vilse i någon lång klarering, suck...

Tur nummer två i den i alla aspekter motbjudande lilla röda Opeln, aka "äpplet på hjul", är då avklarad. Dagens lektion avhandlade svängar (suck...), hur man vänder samt den oerhörda risken för utspringande ungar, herrelösa barnvagnar och blinda gamlingar vid varenda husuppfart och parkerad bil. Lärarn spendarade cirkus halva lektionen på att påpeka dessa enorma risker samt att klaga på att jag kör för fort (håller ca halva den hastighet jag skulle gjort i normala fall), och den andra halvan med att gnata över att det går för sakta.

Hur tusan ska jag egentligen kunna undvika alla dessa imaginära ungar/herrelösa barnvagnar/etc etc etc i all oändlighet som uppenbarligen huserar lite överallt? Jag är högst förvirrad. Jag blir mer och mer fundersam över hur vi ska få tid över till att träna på alla intressanta och meningsfulla saker, så som biljakter, J-svängar, hopp över explosioner och dylikt...?

Aja, dags för en liten avregaringsrunda i 940n, en så oändligt mycket ordentligare bil...

Efter att ha skyfflat X antal ton fårskit gödsel var det så dags för dagens flyglektion, som var riktigt intressant. En åskfrånt rullade in söderifrån, och nere i Siljansnäs där vi gjorde ett snabbesök var den inte alls långt borta. Blixt och dunder! Efter lyckad flygning fick jag ge mig ut på ensamflygning nr 2 - nu lite längre än det lilla skutt jag tog mig igenom för någon månad sedan. 5 landningar samt en liten lågsniff över Noret och centrala Mora, någon som såg/hörde något tro...? 

Igår hade vi skolEU-val på skolan, något som jag var med och arrangerade. Själva valet pågick i 4 timmar, och det var tidvis ganska stort tryck på vallokalen. Socialdemokraterna vann på knappt 22%, följda av Centern och Miljöpartiet, båda med kring 14%. Dessutom dök både TV, radio och tidningen upp, så nu är man lite kändis!

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/gavledala/elever-ovningsrostar-infor-eu-valet

Dessutom möttes jag av glädjebeskedet att jag får E i matte trotts det skrattretande resultatet i nationella provet. Naaaaajs! Nu blir det flyglektion om en liten stund. Eventuella nedslagskratrar i era trädgårdar ör helt orelaterade fenomen!

Eller matte, om man så vill. Skolverket slår till igen. Maken till obegripligt elände har jag aldrig skådat. Alltför många frågor känndes lite som "min högra fot kliar och ikväll ska jag äta kebab. Var ligger mina bilnycklar?". Detta elände till prov slutade alltså med ett fullkomligt katastrofalt reslutat. Ganska så säker på att det inte ens gick att skrapa ihop till ett E. Överlever man kursen tro...?

Som brukligt är ska man ju lämna in sin telefon under provet. Jag hade totalt glömt bort att jag ens hade Nokian med mig, och självklart började fanskapet ringa mitt i provet. En ordentlig dängning i golvet fick tack och lov tyst på den. Golvreparatör är på väg.

Imorgon blir det SkolEU-val, något som jag är ansvarig för. Med 800+ elever blir det en del rösträknande om man säger så... Överväger allvarligt att för första gången ha en slips på mig. För både tidning och television kommer... Känner mig som en äkta politiker!

Jaaao, gårdagen bestod som bekant av ett besök med skolan i den Kungliga Huvudstaden. Väckarklockan (må den vila i frid efter en tragisk incident) pinglade muntert klockan 04:00. Jag, aningen mindre munter, begav mig så till bussen för en oändligt långsam färd söderöver. En dryg halvliter kaffe senare var man vid någorlunda medvetande, och då vi kom upp på motorvägen i Enköping och solen tittade fram blev det nästan lite trevligt. Motorvägen löper parallelt med Mälarbanan (järnvägen Stockholm - Västerås - Örebro) och en av SJs gråsuggor/berlinburar/dubbeldäckare/X40 (kärt barn har många namn) demonstrerade åter igen tågets totala och fullständiga överlägsenhet över bussen genom en förkrossande omkörning.

Hursom så inleddes besöket i Stockholm på Nobelmuseet. Ett besök som handlade förvånansvärt lite om Nobel/Nobelpriset och överraskande mycket om "Kreativitet".

Nästa uppehål var McSkräpmat för en snabblunch, men på vägen dit sprang jag på ingen mindre än sossarnas högsta höns, och vår kommande stadsminister, Stefan Löfven. Denne stod och höll tal, vilket jag stannade föra att lyssna på. Efteråt var det fritt fram att ställa frågor och prata med Löfven. Någon bild tog jag inte (Nokian är inte så bra på sådant) och jag har pga detta redan förlorat kontakten med en viss kompis samt blivit kallad apskalle. Inget att göra...  Så i höst kommer jag kunna sitta och mysa över att jag har skakat hand med statsministern. Hur stort är inte det liksom?!?

Nästa uppehåll var så EU-huset, där besöket inleddes med en kamp mot någon underlig historia till snurrande dörr. Vatusan ska de va bra för?!? Såna finns inte i Orsa och som alla vet innebär det att det är en onödig manick. Vad är det för fel på vanliga dörrar?! Efter en timlång presentation om hur EU arbetar hamnade jag i en intensiv debatt angående EUs misslyckade järnvägspolitik med den stackars guiden som fullständigt saknade kunskap om detta. Det var dock den möjlighet som gavs att släppa ur sig sin EU-ångest och därmed togs den...

I och med detta var dagen slut, busstöntarna gick med svansen mellan benen tilbaka till sin djävulsavkomma till transportmedel medan jag och två andra upplysta individer som de kungar vi är gled ner till Centralstationen för att avnjuta en resa i lyx och elegans ombord på InterCitytåg nummer 48. Väl på plats sprang vi på ingen mindre än Annie Lööf. Denna inte helt charmerande kvinna valde jag dock att ta en ordentlig omväg runt. Tågresan rullade på finfint och vi angagerade typ halva vagnen i vårat "vilket land hör flaggan till-mobilspel". Jordanien var en ovanligt hård nöt att knäcka...

I och med att Löfven snöt mig på lunchen var det som att träda in i himlariket att få skyffla i sig lite SJ-gegga till middag. Självklart hade de ett sånt där livsfarligt "för bara 5 rkonor extra får du en gigantisk chokladmuffin-erbjudande". Farligt farligt, men härligt härligt. Ankomst Mora på sekunden och så buss 104 hemöver. Ytterst intensiv dag!

Äntligen lite värme. Termometern stod på 23 grader celsius, eller om man så vill 73 grader farenheit eller till och med 296 grader kelvin då jag strax före lunchtid frukostdags masade mig ur idet. Därmed kändes det som en god dag att göra något som har legat på toodoo-listan rätt så länge: Uppdatera sommargarderoben. Sagt och gjort, kastade mig på tvåhjulsturbon, aka cykeln, ner till city byn för vidare befodran ombord på Expressbuss nummer fyrtiofem mot Mora.   

Efter fullgjort uppdrag på Dressman och ett antal överfall av diverse politiska partier (enbart från vänstersidan, verkar som om jag skickar ut nån slags högeravstötande vibbar?!!?) stod uret på alldeles för lite. Eftersom jag som sagt är lantis och det dessutom är lördag idag så är det ytterst långt mellan de allmänna kommunikationsmedlen. Därmed fanns nära nog en timme att slå ihjäl, och vad passade då bättre än årets första glass nere på glassbåten (för icke lokala läsare, det är en glasservering belägen på en båt. Who knew?!?). Sommarens första, men med all sannolikhet inte sista, bägare med tre kulor (choklad, choklad med brownie samt choklad med delikatobollsbitar och så lite chokladsås på) slank ner på ett nafs. Gott!

Sen började självklart problemen. De satans stockholmarna var självklart försenade igen. Grovt försenade. Samma elände förra helgen. Stationstanten nämnde ord som "lokfel" och "nytt lok om en- en och en halv timme sådär" och dylikt. Skärpning, SJ!

Tur då att man faktiskt hade en mamma privatchaufför som kom och hämtade en. Herrejäklar vad detdär körkortet ska bli smidigt. 1 månad... Och så en bild av V1.0 av en viss Björns sommargarderob 2014. Nu slipper man gå och svettas som en, well, en hårig björn när den riktiga sommarvärmen kommer på besök!