Jag har alltid varit av åsikten att solkräm är för töntar. Lite solbränna får man väl ändå stå ut med. Jag tror att min karma slutligen tog sig ikapp mig. Ett par timmar ute och så här festlig ser man ut. Och ont gör det. Fy tusan, från och med nu blir det långärmat året runt. Jag får väl försöka utföra någon form av "utjämnande åtgärder" under sommarens gång men det känns som om det är ganska kört. Det stora projektet just nu blir att försöka sova. Det gör ont!!

I övrigt rullar livet på ungefär som vanligt. 3 dagar kvar av skolåret. En tyskalektion. En mattelektion. I morgon blir det ytterligare en dust med den satans Opeln. Och åter igen på torsdag. Jag missar fanemig skolavslutningen tack vare Opeln. Bilelände! Och på söndag är det äntligen dags för årets stora projekt: Londonresan!

Utan tvekan ligge det satans Opeln, aka "röda äpplet på hjul" bakom den långa raden av småmystiska misstag som utspelade sig i 940n idag. Växlarna ligger liksom inte där dom ska vara. Ettan blir trean och tvåan blir fyran. Femman har som tur är inte blivit backen (ännu). Uppenbarligen är det den satans skrotbilen som har förstört mig. Man får försöka se det från den ljusa sidan, bara fyra turer kvar i den inklusive uppkörning. Fröjd och glädje, jag ska aldrig mer gå nära en Opel efter det...

Appropå fröjd och glädje, så kan jag äntligen säga att jag har klarat mattekursen!! Aldrig, aldrig någonsin igen behöver man beblanda sig med det där eländet. Aldrig!    

Oja. Undrar om man kan slå sig in i rekordboken för detta? Hela detta år har jag avnjutit en håltimme på inte mindre än fyra och en halv timme. Det är starkt. Den som står bakom detta är ingen mindre än vår kära schemaläggare, en individ som inte står sådär superduperhögt på min idollista direkt. Hur som så erbjuder dessa timmar alltid lite tid till att göra något, så som tex en körlektion. "Första" turen i Mora, dvs (om man låter bli att räkna de 600 turer jag gjort innan jag började på bilskolan). Jag hade en ny lärare denna gång  som jag måste säga var betydligt bättre. Mycket mindre gnäll och gnat och de eftertraktade lektionerna i hur man sladdar kom äntligen. Det var på tiden! Enda anmärkningen var att jag körde för sakta?!?!? Hur det är möjligt är jag inte helt säker på. Det känns som om det hänger lite mer på bilen (Opeln, aka "det röda äpplet på hjul" och dess helt klart mindre än 45 hästkrafter än vad det gör på min högerfots prestationer. Kanske skulle det gå fortare om man fick åka någon bil med lite klass istället? Typ en Volvo?

Måste också passa på att bjuda på ytterligare ett av dessa "sakerbarabjörnkanlyckasmed". Foten fastnade visst i cykeln? Det är en klassiker i repris men lika sevärt varje gång...  

OJOJOJOJOJ vad det händer grejjor nu. Telefonen ringer oavbrutet från folk som vill avnjuta mitt eminenta sällskap denna kväll. Jag är lika populär som alltid. Min sociala status lär vara över 10! Det är verkligen underbart att vara mig!!!!  

Eller väntan nu lite. Det är precis lika dött som vanligt och absolut ingenting händer. De senaste tre timmarnha har spenderats med att sitta och småfnissa åt katten Gustaf.  Det är illa. Och man ska lyckas sysselsätta sig själv i ytterligare tre dagar innan man får gå från den händelselösa fritidstristessen till den mer ansträngade skoltristessen. Ursäkta om jag är negativ, men jag har som sagt inget bättre för mig. Nåja, varför klaga...?

Dagens idrottslektion bestod av kajakpaddling. Motbjudande, vingliga små sattyg till båtar utan minsta tillstymmelse till stabilitet. Jag har sällan upplevt något värre. Cirkus halvvägs på turen hände det självklara men likväl ytterst obehagliga: Kapsejsning. Vad är vattentemperaturen, 10 grader? 5? Kallt som satan var det hur som och jag var övertygad att jag skulle förfrysa någon hand, fot eller annan onämnbar del. Som tur var verkar det som om jag faktiskt klarar mig från sådant efter ett ordentligt, kokande hett bad...?

Dagens andra (!) lektion påbörjades, genomleds och avslutades under en knapp timmes tid på eftermiddagen. Fräsig dag! Nästa projekt var att efter en mumsig smörgås inne i stan Mora hitta en buss som tog en i någotsånär korrekt väg mot flygplatsen. På vägen till busstation sprang jag på ytterligare en av dessa hundratals (nåja) ungar från seglarlägren som entusiastiskt ropar "Hej Björn!!". Standarkänslan är alltid "Well if it isn't my old friend...you...". Seriöst, jag memorerar dom ungar som är värda att minnas och det är sannerligen inte många. Låt säga 10%. Om dom bara visste hur svårt det är att klämma ur sig något lagomt positiv och hurtig svar...

Nåväl, busschauffören mutades övertalades att göra ett smygstopp så nära flygplatsen som möjligt, så den inte helt minimala promenaden begränsades till tre kilometer eller något i den stilen.

Flygningen gick dock bra, vi fick äntligen tillfälle att nöta sidvindslandningar vilket är betydligt knixigare än man kunde tro. Och ja, jag är beredd att ta störiga kommentarer från eventuella segelflygare för det konstaterandet. Ni lär väl ha nå egna små knix för sådana? Hur som så gjorde vi en 5-6 stycken innan vinden dog och vi istället fräste upp till Älvdalen för ett snabbesök. Banan här är inte mer än 650 meter, så det blev en så kallad "kortfältsstart" (logiskt, eller hur?!). Dvs broms till, fullt pådrag, lossa bromsarna, 45 knop, klaff 2, upp med nästan och hoppas på det bästa. Det gick den här gången också. På vägen upp skrämde vi skiten ur vad som lär ha varit Älvdalens totala fiskmåspopulation. Vid återkomsten till Mora var AFIS (flygledningen) för en gångs skull öppen, så man hade någon att pladdra med på radion. På engelska, dessutom, pga utländska piloter på linjeplanet från Sthlm. Man får alldeles för lite repetition här uppe. Självklart gick jag vilse i någon lång klarering, suck...

Tur nummer två i den i alla aspekter motbjudande lilla röda Opeln, aka "äpplet på hjul", är då avklarad. Dagens lektion avhandlade svängar (suck...), hur man vänder samt den oerhörda risken för utspringande ungar, herrelösa barnvagnar och blinda gamlingar vid varenda husuppfart och parkerad bil. Lärarn spendarade cirkus halva lektionen på att påpeka dessa enorma risker samt att klaga på att jag kör för fort (håller ca halva den hastighet jag skulle gjort i normala fall), och den andra halvan med att gnata över att det går för sakta.

Hur tusan ska jag egentligen kunna undvika alla dessa imaginära ungar/herrelösa barnvagnar/etc etc etc i all oändlighet som uppenbarligen huserar lite överallt? Jag är högst förvirrad. Jag blir mer och mer fundersam över hur vi ska få tid över till att träna på alla intressanta och meningsfulla saker, så som biljakter, J-svängar, hopp över explosioner och dylikt...?

Aja, dags för en liten avregaringsrunda i 940n, en så oändligt mycket ordentligare bil...

Efter att ha skyfflat X antal ton fårskit gödsel var det så dags för dagens flyglektion, som var riktigt intressant. En åskfrånt rullade in söderifrån, och nere i Siljansnäs där vi gjorde ett snabbesök var den inte alls långt borta. Blixt och dunder! Efter lyckad flygning fick jag ge mig ut på ensamflygning nr 2 - nu lite längre än det lilla skutt jag tog mig igenom för någon månad sedan. 5 landningar samt en liten lågsniff över Noret och centrala Mora, någon som såg/hörde något tro...? 

Igår hade vi skolEU-val på skolan, något som jag var med och arrangerade. Själva valet pågick i 4 timmar, och det var tidvis ganska stort tryck på vallokalen. Socialdemokraterna vann på knappt 22%, följda av Centern och Miljöpartiet, båda med kring 14%. Dessutom dök både TV, radio och tidningen upp, så nu är man lite kändis!

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/gavledala/elever-ovningsrostar-infor-eu-valet

Dessutom möttes jag av glädjebeskedet att jag får E i matte trotts det skrattretande resultatet i nationella provet. Naaaaajs! Nu blir det flyglektion om en liten stund. Eventuella nedslagskratrar i era trädgårdar ör helt orelaterade fenomen!