Eller matte, om man så vill. Skolverket slår till igen. Maken till obegripligt elände har jag aldrig skådat. Alltför många frågor känndes lite som "min högra fot kliar och ikväll ska jag äta kebab. Var ligger mina bilnycklar?". Detta elände till prov slutade alltså med ett fullkomligt katastrofalt reslutat. Ganska så säker på att det inte ens gick att skrapa ihop till ett E. Överlever man kursen tro...?

Som brukligt är ska man ju lämna in sin telefon under provet. Jag hade totalt glömt bort att jag ens hade Nokian med mig, och självklart började fanskapet ringa mitt i provet. En ordentlig dängning i golvet fick tack och lov tyst på den. Golvreparatör är på väg.

Imorgon blir det SkolEU-val, något som jag är ansvarig för. Med 800+ elever blir det en del rösträknande om man säger så... Överväger allvarligt att för första gången ha en slips på mig. För både tidning och television kommer... Känner mig som en äkta politiker!

Jaaao, gårdagen bestod som bekant av ett besök med skolan i den Kungliga Huvudstaden. Väckarklockan (må den vila i frid efter en tragisk incident) pinglade muntert klockan 04:00. Jag, aningen mindre munter, begav mig så till bussen för en oändligt långsam färd söderöver. En dryg halvliter kaffe senare var man vid någorlunda medvetande, och då vi kom upp på motorvägen i Enköping och solen tittade fram blev det nästan lite trevligt. Motorvägen löper parallelt med Mälarbanan (järnvägen Stockholm - Västerås - Örebro) och en av SJs gråsuggor/berlinburar/dubbeldäckare/X40 (kärt barn har många namn) demonstrerade åter igen tågets totala och fullständiga överlägsenhet över bussen genom en förkrossande omkörning.

Hursom så inleddes besöket i Stockholm på Nobelmuseet. Ett besök som handlade förvånansvärt lite om Nobel/Nobelpriset och överraskande mycket om "Kreativitet".

Nästa uppehål var McSkräpmat för en snabblunch, men på vägen dit sprang jag på ingen mindre än sossarnas högsta höns, och vår kommande stadsminister, Stefan Löfven. Denne stod och höll tal, vilket jag stannade föra att lyssna på. Efteråt var det fritt fram att ställa frågor och prata med Löfven. Någon bild tog jag inte (Nokian är inte så bra på sådant) och jag har pga detta redan förlorat kontakten med en viss kompis samt blivit kallad apskalle. Inget att göra...  Så i höst kommer jag kunna sitta och mysa över att jag har skakat hand med statsministern. Hur stort är inte det liksom?!?

Nästa uppehåll var så EU-huset, där besöket inleddes med en kamp mot någon underlig historia till snurrande dörr. Vatusan ska de va bra för?!? Såna finns inte i Orsa och som alla vet innebär det att det är en onödig manick. Vad är det för fel på vanliga dörrar?! Efter en timlång presentation om hur EU arbetar hamnade jag i en intensiv debatt angående EUs misslyckade järnvägspolitik med den stackars guiden som fullständigt saknade kunskap om detta. Det var dock den möjlighet som gavs att släppa ur sig sin EU-ångest och därmed togs den...

I och med detta var dagen slut, busstöntarna gick med svansen mellan benen tilbaka till sin djävulsavkomma till transportmedel medan jag och två andra upplysta individer som de kungar vi är gled ner till Centralstationen för att avnjuta en resa i lyx och elegans ombord på InterCitytåg nummer 48. Väl på plats sprang vi på ingen mindre än Annie Lööf. Denna inte helt charmerande kvinna valde jag dock att ta en ordentlig omväg runt. Tågresan rullade på finfint och vi angagerade typ halva vagnen i vårat "vilket land hör flaggan till-mobilspel". Jordanien var en ovanligt hård nöt att knäcka...

I och med att Löfven snöt mig på lunchen var det som att träda in i himlariket att få skyffla i sig lite SJ-gegga till middag. Självklart hade de ett sånt där livsfarligt "för bara 5 rkonor extra får du en gigantisk chokladmuffin-erbjudande". Farligt farligt, men härligt härligt. Ankomst Mora på sekunden och så buss 104 hemöver. Ytterst intensiv dag!

Äntligen lite värme. Termometern stod på 23 grader celsius, eller om man så vill 73 grader farenheit eller till och med 296 grader kelvin då jag strax före lunchtid frukostdags masade mig ur idet. Därmed kändes det som en god dag att göra något som har legat på toodoo-listan rätt så länge: Uppdatera sommargarderoben. Sagt och gjort, kastade mig på tvåhjulsturbon, aka cykeln, ner till city byn för vidare befodran ombord på Expressbuss nummer fyrtiofem mot Mora.   

Efter fullgjort uppdrag på Dressman och ett antal överfall av diverse politiska partier (enbart från vänstersidan, verkar som om jag skickar ut nån slags högeravstötande vibbar?!!?) stod uret på alldeles för lite. Eftersom jag som sagt är lantis och det dessutom är lördag idag så är det ytterst långt mellan de allmänna kommunikationsmedlen. Därmed fanns nära nog en timme att slå ihjäl, och vad passade då bättre än årets första glass nere på glassbåten (för icke lokala läsare, det är en glasservering belägen på en båt. Who knew?!?). Sommarens första, men med all sannolikhet inte sista, bägare med tre kulor (choklad, choklad med brownie samt choklad med delikatobollsbitar och så lite chokladsås på) slank ner på ett nafs. Gott!

Sen började självklart problemen. De satans stockholmarna var självklart försenade igen. Grovt försenade. Samma elände förra helgen. Stationstanten nämnde ord som "lokfel" och "nytt lok om en- en och en halv timme sådär" och dylikt. Skärpning, SJ!

Tur då att man faktiskt hade en mamma privatchaufför som kom och hämtade en. Herrejäklar vad detdär körkortet ska bli smidigt. 1 månad... Och så en bild av V1.0 av en viss Björns sommargarderob 2014. Nu slipper man gå och svettas som en, well, en hårig björn när den riktiga sommarvärmen kommer på besök!

Jovars, Godzilla-rullen var väl inte det sämsta man har sett. Ärligt talat var det nog den snyggaste militärporr jag har sett sen Battleship. Något som är helt säkert är dock att denna film var betydligt bättre än den aningen skrattretande varianten från sent nittiotal, där effekterna är usla, handlingen är usel, skådespelarna är halvdana och klåparna till militärer lyckas omvandla filmen till nära nog en komedi genom sin totala inkompetens.

Appropå denna film, så blev det ett aningen annorlunda biobesök. I brist på kompisar med intresse av att se på detta tvingades jag släpa med mig ingen mindre än min the one and only mamma. Konceptet "mamma på film om jätteödlor som slåss" är något annorlunda, och självklart tvingades man förklara ca 50% av den inte alltför tunga handlingen efteråt. Men vad gör man inte för lite transporhjälp? Som sagt är jag lantis och det går självklart inga bussar vid dessa tider på dygnet.

Och nu: Dags att träda in i dimman för ytterligare en slöhelg utan händelser och innehåll!

I den ordningen, typ. Benen mår oändligt urdåligt efter gårdagens oömma behandling. Jag är allvarligt talat handikappad. Att sätta sig ner är en plåga, att ställa sig upp är en plåga, att gå är en plåga och att cykla är tortyr. Att ta upp något från marken är en utmaning modell större. Och allt detta av 50 minuters friidrott. Jag säger då det, effektiv träning. Överväger att utkräva hämnd på den som ligger bakom detta. Ond plan utarbetas...   

Vidare fick vi "finbesök" här i Mora idag. Ingen mindre än Sverigedemokraternas stora ledeare Jimmie Åkesson. En riktigt slemmig firre som faktist framstod som betydligt "vanligare" i verkligheten än på TV. För övrigt är detta första gången jag ser en partiledare IRL. Kommande möten blir alltså med all sannolikhet betydligt angenämare än detta...

Jag är stolt över att en till största delen lugn demonstration kunde genomföras, både i Mora och övriga Dalarna, då 80%+ av publiken vände ryggen mot rasismen och denne herr Åkesson. Dessvärre finns det alltid någon mindre högt stående individ som ska börja puckla på någon annan, eller för den delen puckla på polisen. Något som uppenbarligen är en ytterst dålig idé.

Tågbiljett i andra klass har nu lösts hos de Svenska Statsbanorna Statens Järnvägar SJ AB. I denna järnvägsutopi (notera iskall drypande ironi) är det ju självklart att biljetterna kostar 40 kr mer idag än dom gjorde igår, och att man aldrig riktigt vet vad det kommer kosta. Ibland är det dyrare att åka till Rättvik (20 minuter) än till Stockholm (knappt 4 timmar). Logiskt? I någon ekonoms huvud kanske, men hos vanligt folk? Nej! Hursom, huvudsaken är att man slipper åka buss.

Imorgon blir det till att titta på den 29e (30e?) filmen i ordningen om den skitstora, arga ödlan som trampar på grunkor (aka Godzilla). Oavsett hur uselt den visar sig vara lär den ändå slå den alltigenom urusla versionen från 1998. En riktigt trevlig "recension" som i sanning bör tittas på återfinns här:

https://www.youtube.com/watch?v=oF4RxoBzTpo

Tills nästa gång, ha ett trevligt liv. Och om ni springer på en jätteödla - kuta för livet!!!   

Jahopp, tortyrpassen de elevledda lektionerna rullar vidare och dagens pass tar nog ändå priset. Jag har ont absolut överallt. För att vara helt ärlig kan jag knappt gå. Jag brukar alltid drabbas av träningsvärk dagen efter, och med tanke på att det redan är värre än vanligt vill jag inte ens fundera över hur det kommer att kännas imorron. Till dig som arrangerade detta, om du nu läser det här (vilket du inte lär göra):   

I övrigt en mycket lugnt dag, i och med att jag bara behöver genomlida tre lektioner. Skolans viktigaste punkt, dvs Nutidskrysset, går vidare mot en åttonde seger i och med att jag satte en go å rund tolva idag! Vägen mot slutgiltig totalseger ligger öppen...   

Jobbar för fullt med att arrangera något aningen mer civiliserat sätt att ta sig till den kungliga huvudstaden till skolresan nästa tisdag. Planen är att resa med en av dessa vägsniglar, better known as bussar, med avfärd sådär aptidigt på morgonen från Mora. Nu gäller det alltså att säkra lite finansiellt stöd för en hotellnatt nere i Tokholm så att man kan resa i stil (tåg) och slippa släpa sig ur sängen vid dessa ogudaktiga tidpunkter. Hoppas av själ och härta att det går att ordna, för bussar och tidiga mornar står helt klart på Björns topp 10-lista över saker han avskyr (denna lista kommer med all sannorlikhet att dyka upp här framöver).

Tills nästa gång - ha ett trevligt liv!   

Tjahopp, då var det söndag igen och måndagsångesten knackar muntert på dörren. Bara att nicka, le och öppna antar jag. Hursom, ytterligare en produktiv dag har förflutit. Vi jobbade intensivt ett par timmar på segelklubben och fick ovanligt fin ordning på grejjorna. Öste ut skräp från förra årtusendet ur förråd och källare, attans så mycket utrymme vi har nu! Som grädde på moset fick vi ÄNTLIGEN nya optimistsegel. De gamla är så fulla med hål och så mjuka och sladdriga att man knappt kan segla med dom. En optimistjolle är ju inte heller världens snabbaste båt...   

Eftersom det var söndag och jag är en körkortslös lantis är möjligheterna att ta sig hem begränsade. Segelklubben ligger, som ni säkert vet, i "centralorten" Mora, och jag är som sagt en orsabo. De ca 2 milen hem är inget man gärna nöter igenom till fots, speciellt inte när det vräker ner vatten från himmlen. Som tur var skulle en kompis i klubben till Vattnäs (för er som inte kan den lokala geografin så är det det en mindre by ungefär mitt emellan Mora och Orsa). Där hoppades jag med lite tur hinna med tåget hem. Annars hade det fått bli apostlahästarna. Som tur var hann jag. Min glädje dämpades något då jag insåg att det attans stockholmståget (SJ, SJ gamle vän...) var 30+ minuter sent och mitt tåg väntade självklart in i Mora. Därmed blev det en dryg halvtimmes väntan på den lilla perrongen i Vattnäs innan tågeländet slutligen dök upp. Självklart vräkte regnet ner, och temperaturen som låg på cirkus fem plusgrader bidrog ju sannerligen till att höja stämningen ytterligare. Den trevliga lokföraren släppte dock av mig utanför huset. Service!  

Dagen avslutades med indisk mat (mums) och resterna av Eurovision-glassen från igår (dubbelmums). Jag har för övrigt helt skrinlagt planerna på att odla skägg för de kommande 10 åren eller så...

Nåja, nästan i alla fall. Jag mötte och besegrade min stora skräck, nämligen metereologiprovet, tidigare idag. Godkännd!   

Även om det återstår en hel del var det där i alla fall bland de tyngsta delarna, så det känns underbart. I alla fall ett stort och viktigt steg på vägen.

Denna stora sjungtävling, Eurovision, är ju riktigt härlig. Äntligen hade man ett gott argument till att åka och köpa glass. Fast jag kollar faktiskt också. Även om det är hyfsat urtråkig TV är det något av nationell stolthet över det. Eller nå. Imorgon blir det framplockning och städning på segelklubben. Äntligen är vintern över och seglingssäsongen närmar sig. Alltid lika härligt!